onsdag 18 april 2018

En Sopranos? Nej, tack - inte i vår pool.

Vi satt i soffan och hörde dunsar och krasp-krasp från taket.
- Vad var det? frågade mannen min.
- Jag såg två fåglar flyga emot huset, det måste ha varit duvor som landade. Tunga duvor ...

Vi gick ut och kollade. Nej, det var visst inga duvor ...


 ... för där uppe på taket satt det en gräsand. Där satt den och tittade ut över området, njöt av utsikten.


- It's in löööööv! sa mannen min och pekade på utomhussensorn till en av våra väderstationer. Haha, ja! Den är onekligen fågelformad. Och snygg är den också!


När jag gick runt för att fota från andra hållet så upptäckte jag att det var ju inte bara en gräsand som satt och spanade in den vackra Fröken Sensor. Nej, brorsan var med också, vilket förklarar duns ett följt av duns två.


Tydligen så insåg de att Fröken Sensor var svårflirtad, så de båda herrarna började spana in annat. Själv började jag ana vartåt det barkade, vad siktet började ställas in på ...


Plask-plask! En kortflygtur tog dem galant ned i poolen! Vad i ...!


Som tur var insåg de att med mig i närheten så skulle de inte få njuta av en egen pool. De kan flyga till golfbanornas dammar i stället, vad mig anbelangar. Vilket de antagligen gjorde. Må de också stanna där!

Om rubriken är kryptisk så syftar den till tv-serien Sopranos och den hårdhudade men emellanåt ömhjärtade huvudfiguren Tony. Här är en liten film (41 sekunder) som förklarar:


lördag 14 april 2018

Lördagsgodis 2018 vecka 15

I dag njuter jag av att solen äntligen skiner och att värmen äntligen ska ha kommit. Snart ska jag åka och handla något gott som antagligen åker på grillen.

Men först ställer jag fram godisskålen!


Godisbit nr 1
Svenska tidningar! Ja, kanske inte det som trycksvärtan har använts till för där är det nog inte någon större skillnad världen över (i mina ignoranta ögon). Fast papperet ...! Spanska tidningar är värdelösa! De går inte att tända en brasa med, papperet brinner inte. Men Dagens Nyheter! Aftonbladet! Svenskan! Gu så bra de brinner! Mamma och pappa hade med sig och lämnade det eldfängda kvar och tur att jag inte lämnade det i återvinningen!

Kan det vara så att de svenska tidningarna är gjorda på massa från björk och furu vars ved är lätt att få fjutt på medan de spanska tidningarna använder pappersmassa gjord på olivträd? Det skulle ju kunna förklara saken.

Med hjälp av de svenska tidningarna kunde vi under den nederbördstyngda gårdagen njuta av en värmande brasa.

I dag värmer solen.

- Tackar som frågar, jag mår bra nu. Vad blir det till mat?

Godisbit nr 2
Frisk kissemiss! Tramse fick för sig att må dåligt någonstans i mitten av mammas och pappas boende med oss. Han blev slö, åt dåligt, han låg mest under rosenbusken och andades ansträngt, verkade må lite illa. Hemskt. Vi pratade om vad vi skulle ta oss till men kom fram till att han är en vildkatt, naturen får helt enkelt ha sin gång, hur kallt det än låter. Ett ingripande ifrån oss skulle bli oerhört stressfyllt för oss alla. Så vi lät honom vara i fred, gick ut och sa "Hej kisse!" då och då, kollade läget. Tramse var här kring oss dygnet runt, lämnade inte tomten under nästan två veckor. Ställde jag ut mat åt han lite men gick sedan och la sig igen på sin dyna eller under rosenbusken medan de andra vildkatterna försedde sig. Jag började därför att bara ge lite, lite varje gång han satte sig där vid köksdörren.

Ett uppvispat ägg med lite mjölk verkade göra susen! Från att ena dagen nosat på köttfärsen jag lagt ut och att ha ätit i storleksordningen en köttbulle för att dagen efter stå med tassarna mot rutan och undra var 17 maten är! Lättnadens andetag var så djupa ... och Tramses mer normala.

Godisbit nr 3
Högsta betyg i engelska! Sonen fick i går la evaluación segunda, den andra utvärderingen, under årskurs 7. Något ämne hade gått ned lite medan flera hade gått upp mycket. Vi tar fasta vid att han har högsta betyg i engelska, han har stigit två grader i teknologi samt även i Lengua. Fortfarande behövs mer insatser i Lengua (och två - i våra ögon - mindre betydelsefulla ämnen till) men det här fixar vi. Det här fixar sonen!

fredag 13 april 2018

Vädret i juni 2017

Jag har haft en sådan där sak som gnagt i mig länge, irriterat och stört mig, haft lite dåligt samvete också. Det är det där med rapporterandet av vädret. Jag har inte rapporterat sedan maj förra året!


Så varför blev det så? Jag vet ju att det varit uppskattat och jag har använt mig av mina inlägg själv en del, "Hur var det nu, visst är det soligt i januari ...?". Jo, jag skyller det på den nya väderstationen. Eller egentligen skyller jag på Froggit i Tyskland som vi köpte den av. Det har varit trassel med både dem och stationen. Jag menar, PRUSSURE borde ha varit en varningsklocka ... Än är inte allt utrett, jag ska berätta mer om det när det väl är det.

Så nu tittar vi bakåt nästan ett år! Och drömmer om lite värme här i ösregnet, 30 mm hittills i dag ...

Juni 2017
 1, 27° C, sol
 2, 28° C, sol
 3, 28° C, sol
 4, 29° C, sol, blåsigt
 5, 31° C, sol
 6, 31° C, sol
 7, 29° C, sol
 8, 31° C, sol, blåsigt
 9, 26° C, sol, blåsigt
10, 27° C, mulet
11, 29° C, sol
12, 29° C, sol
13, 29° C, sol
14, 29° C, sol
15, 33° C, sol
16, 32° C, sol
17, 32° C, sol
18, 32° C, sol
19, 31° C, sol
20, 31° C, mulet
21, 30° C, sol
22, 33° C, sol
23, 33° C, sol
24, 35° C, sol
25, 34° C, mulet, några droppar
26, 36° C, sol
27, 33° C, sol, blåsigt
28, 29° C, sol, blåsigt
29, 29° C, sol, blåsigt
30, 26° C, sol

Månadens snittemperatur dagtid: 30,4° C

🌞

Till sist, en titt på när solen gick upp och sedan ned den första dagen i månaden:

Amanecer - gryning
Salida del sol - soluppgång
Cenit - zenit
Puesta del sol - solnedgång
Anochecer - skymning

Om solens vandring: information och bild från http://salidaypuestadelsol.com/

🌞

Vad gäller blåsigt: det blåser nästan alltid lite här på Solkusten. Har jag skrivit blåsigt så har det verkligen blåst! Och som tidigare, det här är helt hur jag har uppfattat det och vad vår väderstation här hemma har sagt till oss. Vädret och temperaturen i Málaga eller Marbella kan skilja sig åt en del mot hur vi har det här i Benalmádena.

🌞

Planen är att göra en sammanställning efter varje månads slut och det finns sedan januari 2015. Klicka på etikett Väder för att hitta de andra. Man kan även i sökrutan leta upp en viss månad, de är rubricerade enligt samma princip.

tisdag 10 april 2018

Jardín Botánico Molino de Inca

Inklämt i ett hörn av Torremolinos, med ryggen mot motorvägen A-7, ligger det en helt underbar liten oas: Jardín Botánico Molino de Inca, den botaniska trädgården Incas kvarn.


Jag åkte hit med mina föräldrar den första dagen av påsklovet och vi njöt av vädret och denna trädgård som är så vacker, jag la inte ifrån mig kameran en minut. Så här kommer det ett fotobombardemang, jag hoppas ni orkar med ned till botten av inlägget för detta stället är så värt att upplevas!


Den ståtliga entréportalen in till området.


Den prydliga gården innanför grindarna där man i luckan till vänster betalar för att gå in.


Trädgården i dess nuvarande form invigdes 2003 så den är relativt ny. Här finns det planterat ca 150 palmer av olika slag, snyggt och prydligt namngivna.


Överallt forsar det vatten! Det fyller flera funktioner: det ger en härlig stämning, det dränker bort oväsendet från A-7 som ligger precis ovanför, det är vackert och skänker viss svalka under sommaren samt att växterna uppskattar det.


Brusande vatten och prydligt byggda vattenfall finns det flera av.


Det finns inte bara palmer och vatten, det finns även 300 olika slags träd i de mest fantastiska skepnader och storlekar. Titta bara på denna eukalyptus:


Till höger i bild skymtar min mamma, ni ser hennes hand. Då förstår ni hur otroligt gigantiskt stort detta trädet är!


Det är så vackert!


Titta på barken till detta trädet! Så skrovligt och man vill bara dra med handen över det, känna med fingrarna! (Vilket jag så klart gjorde!)

Araucaria excelsia i labyrintens mitt

I området finns även en labyrint och mitt i står en stor rumsgran placerad. Med sina 50 meter är den lite större än vår, om man säger så!


Vackra arrangemang med underbara blommor, stenar, krukor ... Ur ampeln väller det ur vatten som sedan porlar vidare ut i trädgårdens bäckar, dammar och fåror.


Det finns flera små utkiksplatser med skuggande tak och sittplatser där man kan pusta ut och samtidigt njuta över den underbara utsikten över området och alla de 400 buskarna.


I en annan del av trädgården finns det en japansk trädgård.


Så prydligt och fint precis som resten av trädgården. Inte ett löv ligger fel på de 500 kvadratmeterna den upptar.


Men här finns ännu mer att se än vatten och växter. Här finns fontäner ...


.. och vackra statyer.


Här finns vackra stenarbeten där vattnet tar sig fram ...


... och vackra stenarbeten att pusta ut på efter att man sakta gått på de prydligt stenlagda gångarna och trapporna.


Vatten behöver man även dricka, inte bara se och höra.


Vid den stora fontänen står de fyra årstiderna staty i varsitt väderstreck. Varje staty visar det som är speciellt för den årstiden, en aktivitet eller festlighet.


Precis när man går in i trädgården möts man av två stora lejon, en på vardera sida om gången. De är där för att vakta det viktiga vattnet. Av gräset att döma har dessa stackars lejon även tjänat som riddjur för otaliga besökare. (Skrev först barn men misstänker att det är många vuxna som slängt ett ben över lejonens rygg också.)


Lite överraskande för mig var att det fanns flera voljärer (12 stycken totalt), de flesta av dem med "gäster" så som falkar, uvar, örnar och tukaner som den på bilden. Jag gillar inte att se fåglar i bur men här såg fåglarna åtminstone OK ut där de plirade tillbaka på oss.


Nu är det ju så att det är ju inte bara en botanisk trädgård med vackra statyer, underbart vatten och vackra fåglar. Det finns även en historisk sida med trädgården. Mitt i området ligger det en liten byggnad och den är lite mysko, minst sagt. Manantial de Inca står det på väggen intill dörren in.

Går man in så ser man att halva ytan är lämplig för en guide att stå och prata inför en grupp besökare och sedan kunna gestikulera och visa över räcket. Där på andra sidan räcket ser det ut så här när man tittar ned:


Fotot är taget åt vänster, det finns en likadan upplyst och fantasieggande gång till höger. Botten är täckt med kristallklart vatten. Så vad är då detta? Jo, det är en naturlig vattenkälla som bryter sig fram mellan stenarna. Källorna har funnits länge och ingår i en del av det nätverk som förser Torremolinos med vatten enligt en bestämmelse av Kung Ferdinand och Drottning Isabella i slutet av 1400-talet.


Som namnet Los Molinos de Inca antyder, så är detta ett ställe för kvarnar. Här och där i trädgården finns det spår av det och vi undrade hur dessa stora och tunga kolosser till stenar användes.


Svaret på det hittade vi inne i byggnaden till höger om luckan där man löser entrébiljetten. Där inne finns det gamla verktyg bevarade, i vissa fall replikor.


Där har de även byggt upp små modeller på de olika slags kvarnar som förr användes kring Torremolinos, en knapptryckning fick dem i rörelse. I området finns även en replika av en hydralisk mjölkvarn från 1700-talet (eller restaurerad dito beroende på var man läser) och denna hjälper till att hålla igång vattnet i parken. I Torremolinos har man enligt kungligt dekret malt mjöl sedan 1500-talet.

Inca har förresten inget med indianer att göra (vilket jag trodde) utan det är uppkallat efter mannen som på 1700-talet fick tillståndet av kommunen att uppföra kvarnen, Don Joseph de Inca Sotomayor.


Parken är en populär plats för fotografering på grund av dess vackra miljö. Medan vi var där var det söta flickor i 10-årsåldern iklädda prinsessklänningar som fotograferades, troligen var det konfirmation på gång. Det hela var oerhört påkostat med en professionell fotograf, blomblad som ströddes ut över spetsduken flickorna satt eller låg på.


Mitt i trädgården står denna översiktstavla, tillverkad i vackert kakel på spanskt maner. Med 40 000 kvadratmeter park är det lätt att missa något man gärna hade velat se.

TripAdvisor ligger trädgården i absolut topp på vad man bör besöka i Torremolinos, det har fått 4,5 stjärnor och de som gav låga betyg är gnällspikar som klagar på saker som jag inte riktigt förstår vad det har med saken att göra. Någon tyckte till exempel att det finns tillräckligt med trädgårdar med stora träd här i trakten, det borde ha funnits bonsaier här i stället. Då kanske den personen skulle ha åkt till bonsaimuseet i Marbella i stället (innan det nu stängs efter sommaren, ska jag tillägga).

Nästa gång jag åker hit ska mannen min och sonen följa med också. Då tycker jag att vi ska åka på kvällen, jag vill se hur det ser ut med alla strålkastare som lyser upp parken med dess fantastiska träd och allt vatten i rörelse. Jag tror det är helt magiskt!

Att tänka på/tips:
  • För den som inte är skriven i Torremolinos kommun (padrón) är priset 3 € per person, är man skriven är priset 1 €, barn och +65 år går in gratis.
  • Öppettiderna är det lite halvklurigt med, de ändrar dem efter säsong och det står lite olika beroende på var man letar på internet så många besökare har kommit vid fel tider och sedan gnällt på TripAdvisor (ioch lämnat lägre betyg). Men generellt är det öppet alla dagar (utom måndagar då det är stängt) 11.30-14 och 16-18, på sommaren är det öppet längre på kvällen också. Om jag minns rätt stängde de vid 21 förra året. Men som sagt, dubbelkolla tiden innan.
  • Parken tar 100 € för dem som önskar gifta sig i parken eller ta fotografier för brudpar, konfirmationer och liknande.
  • Kör du bil kan du hitta hit med hjälp av Google maps.
  • Tyvärr finns det inte allmänna kommunikationsmedel ändra fram, det är ca 1,7 km till närmaste tåg och ca 850 meter till busstation.
  • Beroende på intresse och ork, så bör man vika 1,5-2 h åt besöket.
  • Jag skulle tro att man kommer fram med barnvagn i stort sett överallt fast man kanske få gå runt en annan väg ibland, vi såg flera mammor med småttingar. Det är kanske inte det mest idealiska men troligen skulle det fungera bra med rullstol också.
  • Det finns ingen servering i parken, det finns dock automater vid entrén där man kan köpa läsk och vatten, lite godis.Inte så långt ifrån parken finns det även restauranger (som jag inte vet något om).

Gu vilken tråkig bild att avsluta inlägget med. Så det gör vi inte!


Mycket bättre! I huset, där museet även ligger, finns den restaurerade kvarnen med vatten som forsar ut ur de två svarta hålen med bågar (skymtar bakom staketet).

lördag 7 april 2018

Lördagsgodis 2018 vecka 14

Jisses! Jag som satt här och trodde det var fredag i dag! Jag är visst lite veckovill ... Men sonen påminde mig om att han ville ha lördagsgodis. Fast han menade då så klart inte det som jag nu bjuder er på!

Godisbit nr 1
Skolresor! Sonen kom hem och berättade att Fröken Otilia skulle utse 15 personer ur klassen som skulle få åka på en skolresa och sova över en natt med elever från hela Spanien. I går kom han hem superglad! Han var några av de elever som skött sig och hade blivit utsedd att få följa med, de resterande platserna hade det lottats om i klassen. Jag tycker det är jättekul att han ska få vara med men jag är ännu mer glad över att han är glad över att få åka.


Godisbit nr 2
Turista på hemmaplan. Att uppleva nya saker där man bor är man generellt dålig på, säger nästan alla. Det är så bra när man får besök för då får man också leka turist. Och visst är det så! Man ser annars nästa bara samma vägar, hus och träd. Ibland till och med nästan bara samma människor. Jag har ju berättat en del vad jag har turistat under påsken (linbanan och konstmuseet), mer finns att berätta om!

Godisbit nr 3
Mamma och pappas vistelse, förstås! Trots att vi inte skulle göra något så har vi gjort massor! Alla höll sig friska i år och allt liksom flöt på utan större förhinder. Till och med vädret var med oss (för det mesta) så den lilla påsen med extra ved att få igång de stora vedklumparna med står ännu orörd. Mamma och pappa har njutit av att sitta i solen, läsa, dricka något gott, prata med Tramse, laga god mat med spanska råvaror,köpa roliga saker i matbutikerna. Vi hade det verkligen jättebra! Det är alltid lika ledsamt när de åker, det tyckte vi alla tre.

fredag 6 april 2018

Centre Pompidou Málaga

När mamma och pappa var här hade de inte så mycket på sin att göra-lista egentligen, vi tänkte ta det som det kom ungefär. Men på den korta listan stod att de ville åka till konstmuseet Centre Pompidou i Málaga, det som ligger precis nere vid hamnen och den vackra hamnpromenaden.


Då det var påskvecka så var det väldigt mycket folk i Málaga, jag har aldrig sett det så fullt. Men på museet var det lagom med folk: inte så det var öde men heller inte så att man behövde stå i kö eller känna sig i vägen för någon som kontemplerade ett konstverk. För här var det en hel del kontemplation, även från vår sida.


Museet som öppnades den 28 mars 2015 är det första Pompidou-museet att öppnas utomlands. Det består av två utställningar: en permanent och en gästspelande. Permanent är väl inte helt korrekt för det byts ut där med. Någon skrev semipermanent, det passar bättre.

Hur som helst kan jag bara konstatera att konst är allt bra konstigt. För titta bara vad vi var och tittade på! Vi börjar med den permanenta - förlåt, semipermanenta - utställningen.

Vladimir Tatlin 'Babels Torn'

Detta ska liknas vid Babels torn och kombinerar olika material: metall, trä och glas. De vita sakerna som skymtar där inne är gjort av glas och metall, de ska egentligen rotera men det gjorde de inte när vi var där.


Fårskocken mitt på golvet. Hade helst velat sätta mig på ett en stund. Det lustiga var att alla får hade inte huvuden. Har ingen aning om vad tanken är med denna installationen men folk är ju generellt som får och vissa är helt enkelt huvudlösa.


Klatschiga färger. Vad det nu ska föreställa.


Den där gillade jag. Till och med fåren med huvuden tittade på den! Den var lite väl stor att hänga på väggen hemma. Fast där hade jag å andra sidan inte velat ha den, den hänger bra där den hänger.


Lite futuristisk. Helt OK.


En oljemålning som ser ut som emalj. Hela tavlan är indelad i en massa mindre rutor.


- Kom barn så ska ni få måla! Nej, jag har ingen röd färg kvar, jag har bara blått och svart. Jo, en liten tub med grönt också! Åh så fiiiint ni gör!


En 3D-tavla föreställande ...? Har inte en susning. Kan knappt ens spekulera. Glasstrutar? En drink där nere i kanten?

Boris Anchor 'Cosmos' 2001

Det här blev ett hatobjekt. Jag vet inte varför men jag störde mig enormt på denna, jag tycker den är helt sjuk! Detta är ju en stillbild men det där läbbiga huvudet roterar sakta runt och samtidigt så hörs Lambada men i vaggviseform, en man som hummar den. Detta hummande hörs igenom hela j-a museet! Det liksom kryper in i ens skinn, vibrerar i skallen. Här kan ni se en film om det från konstnärens egen sida.

Så vill ni se resten av konstverken så som jag upplevde dem kan ni ju låta videon gå i ett annat fönster på datorn så ni hela tiden hör hummandet ...


Intill hatobjektet stod dock denna konserv och den här gillade jag! Helkul! Den kräver dock ett stort sovrum för att komma till sin rätt. Undrar om kanterna var vassa ...?

Eva Aeppli 'Group de 13' Hyllning till Amnesty International från 1968

I rummet intill satt denna publik. Jag såg detta bakifrån först och trodde att det var riktiga människor som satt där. De är tillverkade i tyg och även om de alla är lika är de alla helt olika. Som mamma påpekade, ingen av dem tittade på en annan av de tretton.

Den var obehaglig.

Antonio Saura 'Juntos' från 1978-1978

Den här kallar jag för den bruna massan. Lite så som människor ibland upplevs. Men den var häftigt gjord, varje krumelur är ett ansikte. Men det ser mer ut som en genomskärning i jorden. Maskar ...


Från denna salen fanns det även ett fönster där man kunde titta upp i glaskuben, kännetecknet för museet. På marken/golvet nedanför låg det stora vita släta stenar som solens ljus färgade med hjälp av glasen.

I denna salen fanns det två saker till som jag inte fotograferade. Det ena var en bild som var pixelerad. Stod man nära såg man knappt vad det var men gick man till salens motsvarande vägg syntes det klart och tydligt. Häftigt. Och vilket jobb!

Det andra var nog bland det sjukaste jag sett. En film visades i ena hörnet, jag tror den var fransk, från 30-talet eller så. I en gigantisk kaffekopp på fat satt det en kvinna och runt denna snurrande kopp cyklade det vuxna män på trehjulingar och annat konstigt. Helt sanslöst. Framför filmduken stod det två bänkar och där satte sig folk och tittade på filmen! Jag bara gapade. Vilket slöseri med tid och energi ... Jag iddes inte ens fota det.

Ja, jisses så trist jag låter nu men allvarligt ...

Marc Chagall 'Ikaros fall' från 1974-77

'Ikaros fall' är väl en klassiker i konstvärlden och Chagall har man ju hört talas om. Här är hans tolkning.

Picasso 'Våren' från 1956

Och jodå, klart att museet ska ha en Picasso!

Jörg Immendor 'Todo emana de la voluntad del pueblo' från 1976

Gillar inte. Tycker dock det är lite kul med att det i respektive hörn är någon som drar i ett snöre. För att hålla i hop ramen? Det är nog väldigt mycket symbolik i den tavlan.

Pablo Gargallo 'Den store Profeten' 1933-1936

Den här gillade jag! Beroende på från vilket håll man betraktade den så såg det olika ut. Har ingen aning om vad det ska föreställa - en krigare, antar jag - men det spelar inte alltid någon roll.

André Masson "Diverté d'été" (Sommarnöje) från 1934

Den här stod pappa och jag och titta på, vi gillade den! En massa färgglada insekter som gjorde allt möjligt. Ett av de få konstverk som man nästan skulle kunna ha hemma.

J. M. Alberola "Tout va bien" - från målad på plats 2007

Den här gillade pappa! Jag fattar fortfarande inte riktigt vad den ska föreställa. En kossa? En massa skit som folk tänker och som lägger sig som ett mörkt moln över samhället? Men att det ändå finns ljusa områden i livet?


Med det lämnar vi den semipermanenta utställningen och går till den första biten av den tillfälliga.


Ja, vad ska man säga. Här har någon gått lös med plast och foam i gröna toner och byggt upp en  ... djungel? Vildmark? Skog ...?


... med lägereld och allt! Här fick man röra och peta, ett paradis för barn. Det kallas för 'Blobterre de Matali', Matali Crasset. Ja, just det ...

Raskt vidare till nästa tillfälliga utställning!


Rumänen Constantin Brancusi (1876-1957). Jag fick faktiskt inget grepp om detta. Han gillade att fotografera, filma, arbeta med trä ...


Detta äggformade huvud gick igenom i mycket. Det ska vara huvudet av en musa och återkom i olika slags material.


Här är det foton på när något av hans verk tillverkas.


Den här fotosamlingen gillade jag dock. Det var lite ovanliga foton, stillbilder ur en film som visades på väggen intill dessa.

Vad han mest är känd för är tydligen någon typ av oändlighetsspiral som han tillverkade i olika material och på olika platser men det fotade jag aldrig. Uppsidejsi. Började tröttna, tror jag. Det var dags att avsluta besöket.

Som i alla museer med självaktning finns här även en souvenir-/presentbutik man måste gå igenom för att gå ut. Tänkte på BP när jag såg denna:


Det fanns även fina saker där i butiken. Jag hittade små snapsglas med Picassomotiv och dessa köpte mamma till mig. Tack, mammis!


Nu hade vi något att dricka Limoncellon och påsksnapsen i! Att de sedan är fina och underhållande samt ett minne från dagen gör det ju ännu bättre! Jo, det var kul att ha sett allt även om jag inte alltid begrep. Även om jag ogillade. Intressant var det i alla fall och väl värt ett besök!

Att tänka på/tips:
  • För en vuxen kostar det 7 € att se den permanenta, 4 € för den temporära. Ville man se båda kostade det 9 €. Pensionärer och barn betalar mindre (4, 2.50 resp 5.50 €). Man kan tydligen även köpa det online.
  • Söndagar efter kl 16 är det gratis inträde för alla. Dessutom är det gratis för arbetslösa (vilket man måste kunna bevisa), under 18 år, de som har ungdomskort, lärare och elever vid konsthögskolan, anställda och medlemmar av ICOM (vad det nu är) samt handikappade (vad det nu menas).
  • Det är öppet alla dagar klockan 9:30-20:00 utom tisdagar samt juldagen och nyårsdagen under året, kontrollera tiderna här.
  • Parkeringshuset ligger bara några meter ifrån. Jag har faktiskt inte en aning om hur länge vi var där - 2-3 timmar inklusive fikastund, kanske -  och det kostade ca 6 € så det är inte särskilt billigt att parkera där. Men smidigt.
  • Kommunalt kan man åka till slutstationen och sedan promenera ca 1,5 km alternativt ta en buss. 
  • De har en "hörlur" där man kan knappa in ett nummer och sedan lyssna på information om en del av konstverken. Då det är kostnadsfritt rekommenderar jag att man tar en "lur", sedan kan man lyssna på det man vill och så länge man vill.